Italian High Renaissance Painter, ca.1485-1576 Italian painter active in Venice. As a young man he was taught by the Bellini family and worked closely with Giorgione. His early works are so similar in style to Giorgione's as to be indistinguishable, but soon after Giorgione's early death Titian established himself as the leading painter of the Republic of Venice. Among his most important religious paintings is the revolutionary and monumental Assumption (1516 ?C 18) for Santa Maria dei Frari, in which the Virgin ascends to heaven in a blaze of colour accompanied by a semicircle of angels. Titian was also interested in mythological themes, and his many depictions of Venus display his work's sheer beauty and inherent eroticism. Bacchus and Ariadne (1520 ?C 23), with its pagan abandon, is one of the greatest works of Renaissance art. Titian was sought after for his psychologically penetrating portraits, which include portrayals of leading Italian aristocrats, religious figures, and Emperor Charles V. He reached the height of his powers in The Rape of Europa (c. 1559 ?C 62), one of several paintings done for Philip II of Spain. He was recognized as supremely gifted in his lifetime, and his reputation has never declined.  Related Paintings of Titian :. | Der Doge Niccolo Marcello aus der Sicht Tizians | Venus of Urbino (mk08) | Titian | Venus Anadyomenes | Portrait of the Doge Francesco Venier |
Related Artists:
carl gustav pilo
Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).
Jacob Ferdinand Voet
(c. 1639 - c. 1689/1700) was a Flemish Baroque portrait painter. According to the Netherlands Institute for Art History (RKD) he was born at Antwerp as the son of the painter Elias Voet.[1] He travelled to Rome in 1679-1680, Milan in 1680, Florence in 1681, Turin in 1682-1684, and returned to Antwerp in 1684. While in Rome he lived with the painter-engraver Cornelis Bloemaert until he was banned for his portraits of women portrayed with unseemly decollet, whereupon they left Rome together. He undertook a journey to Paris in 1686 where he became court painter until he died there.He is registered as a painter of miniature portraits. According to Houbraken, he made his return journey to Antwerp from Turin in the company of Jan van Bunnik, who he had already met in Rome in the company of Cornelis Bloemaert. From Turin they set out for Lyons, where they met Adriaen van der Cabel, Peter van Bloemen, and Gillis Wenix. They set off for Paris in the company of a third painter who was a good painter of "bataljes" or battle scenes. Houbraken reports that this was Jacob, Jan van Bunnik's brother, but had not mentioned him earlier in his Jan van Bunnik biography. The RKD makes no mention of a Jacob van Bunnik.
Pieter van Dyke
painted Portrait of Samuel Taylor Coleridge in 1795